Ett steg framåt..... Internat??

Måndagen har gått och jag kan väl inte säga att jag är speciellt lugn och avslappnad på förmiddagarna när Turbo är i skolan. Det är en riktig nervpärs fortfarande eftersom situationen är oförändrad. Rektorn ringde mig strax före lunch för han behövde en uppgift av mig, men vi pratade givetvis också om hur det där med ev lösningar fortskrider. Jodå, han hade tagit ett steg framåt på förmiddagen. Så nu väntar vi på nästa steg, för det är några steg till som måste tas innan vi är i mål. Så det jobbas vidare! Och det är bråttom för alla parters skull.....

Jag är otålig. Jag vill förstås att det ska sättas i verket NUU, helst igår, innan det händer något mera negativt på skolan. Och personalen orkar inte länge till.... Men samtidigt förstår jag att det inte är så enkelt att lösa på en kafferast precis. Om planerna ska fungera så är det många som får göra rejäla uppoffringar.... Jag hoppas jag vet mer i morgon om hur allt blir.

Här hemma har allt fungerar bra idag, iaf hittills. Assistent Kent har varit här på eftermiddagen och en bit in på kvällen. Alltid glada miner och alla är uppåt och då är vi mer än nöjda!

Lite svar på era frågor är väl på sin plats här och nu, tycker jag.
Mamma Z undrade lite grand om vad Turbo själv säger om skolan och om han med egna ord kan säga att det inte är bra?
Nej, tyvärr säger han inte så mycket om det. Det kommer inget spontant utan det lilla man möjligtvis får ur honom är när jag ritpratar med honom. Men när jag gjorde det i helgen så var det även då väldigt fåordigt. Det är extra synd eftersom vi i det här läget nästan får gissa oss till hur vi ska lösa problematiken som vi i grund och botten inte exakt vet vad det beror på.

Anonym undrade om det finns något internat Turbo kan gå på? T ex Dammsdal där personalen kan autism och där personalen är stark nog både fysiskt och psykiskt.
Visst, Dammsdal har jag hört mycket positivt om så det är säkert ett bra ställe. Men jag skulle kunna göra ett helt inlägg om frågan att skicka Turbo på internat, men jag ska försöka fatta mig lite kortare just nu.
Jag tror absolut inte Turbo är mogen att flytta hemifrån redan nu. Mognadsmässigt är han inte som andra 15-åringar vanligtvis är. Dessutom skulle det vara en väldigt stor apparat att vänja in honom vid ett internatboende långt hemifrån. Allt nätverk han har här hemma - assistenter, personalen på korttids, skolpersonalen - skulle plötsligt försvinna ur hans liv. Både assistenterna och personalen på korttids betyder oerhört mycket för honom, de är hans kompisar. Att bryta kontakten med dessa tror jag inte Turbo skulle må bra av.
För att skolas in på ett internat så behöver han ha någon omkring sig som känner honom väl, det räcker inte att bara kunna autismen i Turbos fall - man måste ha ordentlig individkännedom om han ska känna sig trygg. Tryggheten är A och O i vardagen runt honom. Det var i korta drag, men det går att utveckla hur mycket som helst.

Nej, jag tror och hoppas på att vi ska kunna hitta lösningar så det fungerar igen för Turbo i skolan på hemmaplan. Nina var inne på ett bra förslag: Ett rum med ett sånt där fönster som man har till förhörsrum... :) Där skulle vi föräldrar kunna sitta och iaktta miljön runt Turbo. Ja, det hade vart nåt ;) Kanske skulle vi direkt se vad som är fel, kanske inte. Tyvärr kan vi ju inte vara i skolan och iaktta som det är nu. Turbo skulle tycka att vi är på fel plats och vi skulle störa i de vanliga rutinerna. Det skulle antagligen bara leda till utbrott. Och även om vi kunde vara där och iaktta så skulle det säkert inte gå till på det sätt som det brukar.

Nu är det bara kvällen och natten kvar, sen väntar en ny dag.... Kram, kram ♥